Några Profiler Från Kosia Vid Möckeln
– Visst har det bott en hel del underliga människor här vid ”Kosia” intill Möckeln, sa kanondetaljfräsaren, sångaren och urkarlskogingen Frank Holmstrand när vi sommaren innan han gick bort pratades vid, och kom att tala om några kända och i bygdens historia bevarade namn på profiler, som bott intill Möckelns östra strand, i folkmun aldrig annat kallad än ”Kosia”.
Bland de mest kända från den här sidan sjön är förståss ”Trôllskötten” och ”Skener-Israel”, fortsatte Frank Holmstrand, som själv var 80 fyllda och som i många år bott vid den smala slingrande vägen mellan Karlskoga och Degerfors. Han bodde vid sin bortgång i Degerfors kommun, men han påpekade ständigt att han var född och uppväxt på rätt sida gränsen d v s i Karlskoga kommun.
– Eftersom jag tillhör den kända Nytorpsläkten, en av de mest genuina Karlskogasläkterna, så måste jag ju känna mej som karlskoging, betonade han också.
”Trôllskötten” gjorde skridskor, eller skener, som man sa. ”Skener-Israel” han kuta och sprang fortare och längre än någon annan, fortare än vad många hästar förmådde.
Det påstås att Gustaf Fröding skrev en dikt om ”Skener-Israel”. Helt otroligt är det inte. Det talades nämnligen om ”Skener-Israels” bedrifter som löpare långt utanför Karlskoga.
”Det var en gutt som di kalla Skenerkutt.
Denne va värst på hele jola å kutt å kappränn…”
– Så börjar Gustaf Fröding sin dikt om en värmländsk snabb- och långspringare. I dikten berättas vidare om hur ”Skenerkutt” sprang ikapp och förbi en märr. Hästen ägde rikeman Strutt. Efter löparbravaden blev, enligt Fröding, ”Hele gårn och Strutts dotter Lena” den vinst ”Skenerkutt” tog hem för sin rekordlöpning.
I hela sitt återstående liv levde ”Skenerkutt” bekymmersfritt.
Sprang ikapp hästar
– Nu vet man förstås inte om torparen ”Skener-Israel” från Kosia av Möckeln, från gränstrakten mellan Karlskoga och Degerfors, vann sin vackra hustru Maria genom att löpa ikapp hästar, vilket han bevisligen hade gjort vid några tillfällen.
– Ytterligare en händelse stämmer med Frödings dikt. ”Skener-Israel” blev gift med en bergsmansdotter från Östra Nytorp, sa Frank Holmstrand, som i sin barndom hade hört mycket talas om ”Skenern”, som han också kallades, och om hans vidunderliga löparbedrifter.
Ibland hände det att han sprang ikapp och förbi hästar, som tagit pris på vinterns travtävlingar på Möckelns is. Han var snabbare än kyrkbåten från Karlskoga kyrkby till Östervik trots att han hade fyra gånger så lång sträcka att springa än den, som de 12 roddarna hade från bryggan vid Näset i kyrkbyn till bryggan vid Östervik.
”Skener-Israel” blev han kallad sedan han löpt ifatt och förbi ett par skenande hästar. Han kom så långt före de skrämda hästarna, att han kunde stoppa dem genom att stänga en grind över vägen vid Brickegården i östra Karlskoga.
Hans rätta namn var Israel Jansson. Han föddes 1830 vid snöbergshyttan i nordöstra Karlskoga, inte så långt från malmgruvorna i Dalkarsberg. Efter att ha gift sig blev han bosatt vid Dalbacken intill Östervik mellan Karlskoga och Degerfors. Han fick anställning som byggnadsarbetare vid Degerfors Jernverk.
Rekordloppet
En arbetsdag vid Jernverket, sedan det ringt till middagsrast på Strömsnäs herrgård, blev Israel av byggmästare Sjökvist ombedd att efter rasten, som var en timme lång, börja rödfärgning av ett av brukets hus.
Den arbetsordern hade inte Israel väntat sig. Han hade nämnligen olvandes lånat hem rödfärgpenseln för målning av sitt eget hus. Nu var goda råd dyra. Någon betänketid blev det inte tal om. Israel rusade genast iväg mot hemmet, som låg en dryg mil från arbetsplatsen. Innan rasten var över återkom han till sitt arbete och nu hade han penseln med sig.
– Vi vet att historien är sann. Vi har kontrollmätt sträckan och totalt sprang ”Skener-Israel” 20.500 meter på en knapp timma, skrev år 1957 Paul Sarwe, innan sin bortgång känd idrottsledare i Degerfors Idrottsförening, som samma år, i samband med att föreningen fyllde 50 år, tog initiativet till ett minneslopp kallat ”Skener-Israels minneslopp”, och som då samlade den svenska långlöpareliten.
Trots att banan vid minnesloppet mätte 19.500 meter, och trots att betingelserna var annorlunda och bättre än när ”Skenern” själv avverkade distansen i sina arbetskläder, lyckades ingen slå noteringen från Israels löpning efter rödfärgborsten.
"Kosidans" namn och profiler
Minst lika omtalad som ”Skener-Israel” blev ”Trôllskötten”, vars borgerliga namn Karl A Jansson få känner till fast han hör till raden av legendariska profiler från Karlskoga.
– Han bodde här intill sjön innan han flyttade längre in i skogen, åt sjön Ölen till, berättade Frank Holmstrand den där sommardagen, när vi ägnade flera timmar åt prat om ”Kosia” och trakten öster om Möckeln.
– En del här ute, som inte riktigt gillar det där med beteckningen ”Kosia” klämmer till med ”Kosidán”, vilket de tycker låter franskt och fint, skämtar Frank Holmstrand och man blev osökt påmind om hans revyspelartakter från ungdomsåren. Då spelade och sjöng han den italienska visan ”Gondolsång” så att arbetskamraterna på Fräsaravdelningen i Bofors påstod att deras fruar lovade Frank smörkuponger om han vill komma och sjunga vid nästa kvinnoklubbsmöte i Folkets hus.
– Jo, ser du. ”Kosia” blev det för att bönderna på västra sidan sjön varje sommar tog över ungdjuren till sommarbete på sjöängarna vid östra sidan. Här fanns bara småbrukare och de behövde en mjölkskvätt extra varje dag, vilket de också fick som betalning om de såg efter korna från de rika sjögårdarna väster om sjön.
Men ”Trõllskötten” var det. Han blev riksbekant som skridskotillverkare. En av honom själv härdad järnskena, skars in i en fotformad trähållare, vilken sedan med läderremmar kunde bindas fast vid vinterskodonen.
Alla i trakterna kring Möckeln åkte naturligtvis på ”Trõllskötter”, som skridskorna kallades. De blev så populära att de kom att säljas över hela landet, ja, även utrikes eftersom det blev export sedan några utlänningar på besök vid Bofors övertygats om att bättre skridskor än dom från ”Trõllskötten & Co”, som hans firma hette, inte fanns att få i skridskolandet Sverige.
Även ”Trõllskötten” hette alltså Jansson. Men han var inte alls släkt med ”Skener-Israel”. Att dialektordet ”skener” kan stå för både skridskor och löpning till fots är endast en tillfällighet, och har inget samband med de här två historiska personernas ryktbarhet. Det enda gemensamma de kunde åberopa var att de båda hörde hemma på ”Kosia” av Möckeln.
Riksbekant Bysmed
Till ”Trôllsköttens” smedja gick bönderna mer än en gång för att få en ny lie smidd eller en gammal omhärdad och slipad. ”Trôllskötten” var nämligen anlitad bysmed på östra sidan av Möckeln innan han blev riksbekant som skridskotillverkare.
Han flyttade så småningom till trakten av Östervik. Hans skridskofabrik ”Trôllskötten & Co” hade då postadress Valåsen.
På äldre dar flyttade han åter till Brännebacken, som ligger närmare Degerfors. Där avled han den 11 november 1909. Han var då 85 år.
När skridskotillverkningen nådde sin toppnivå kunde man i tidningarna ute i landet hitta annonser med följande lydelse:
Skridskoåkningen blir ett nöje
först med Trôllsköttens
ovanligt lättgående skridskor.
Sändes per postförskott 4:- per par.
”Trôllskötten & Co”, Valåsen
Klipp ur annonsen!
Återkommer inte.
Från ”Trôllsköttens” smedja i Östervik kunde man också per postorder rekviera knivar och filar. Det påstås att han började arbeta i sin smedja vid tretiden om mornarna de dagar han inte var ute på jakt i skogen. Hans jaktiver var nämligen stor, och han syntes ofta lämna hemmet med bössa och jaktväska. Namnet ”Trôllskötten” hade med några av hans smått otroliga jaktbedrifter att göra.
En dikt om en kväll med våreldar, en Valborgsmässoafton på Hyttfallet i Immetorp, skvallrar om vad karlarna hade för sig där borta i skogstrakterna kring Östervik och Ölsdalen. Så här lyder en av verserna i diktverket:
”Sen de hurrat för våren ila de unga till dansen. Valås-Karl berättar om arbetet på hyttkransen, hur folket fick slita med malm från Snöbergshult, när Immetorphyttan varje vår blåstes för fullt. Bra på historier är Anton Frisk från Östervik, den om ”Trôllsköttens” harjakt ingen annan lik. Skratten stiger högt upp mot Hyttfallets höjd när han drar den om Finn-Påls hembrännarfröjd.”
Några veckor efter att ”Trôllskötten” gått ur tiden hölls auktion på hans kvarlåtenskap i stugan vid Brännebacken. Han hade satt nio barn till livet och några av dom bosatte sig i trakterna öster om Möckeln.
”Trôllskötteskridskorna”, som nu är museala, användes för skridskoåkning ännu långt in på 1920-talet. Då kom bättre skridskor av stål. Först en modell som kallades ”spiskrokar” och som mycket påminde om ”Trôllsköttens” modell.
Nästa utvecklingsfas på skridskoområdet blev ”Figurerna” och sedan kom rörskridskor, som monterades direkt på kängor. Stål av den kvalitet som behövdes för skridskotillverkning gjordes länge vid stålverken i både Bofors och Degerfors.
Med bysmeden Karl A Jansson, ”Trôllskötten” kallad för tid och evighet, var det dock slut med Karlskogabygden som ett i hela landet känt centrum för skridskotillverkning. Något av ett sådant var det nämligen under de år när annonser i tidningar landet runt talade om de lättgående skridskorna från ”Trôllskötten & Co”, Valåsen, Karlskoga.
